Beskrivning
Botanisk plansch:
RÖNN, Sorbus aucuparia
Nordens Flora 1905 nr. 284
Om växten
Rönn, Sorbus aucuparia, är ett träd inom familjen rosväxter. Dess löv, blomning om våren och röda bär på hösten är karaktäristiska och lätt identifierbara tecken. Blomning och bär liknar den nära släktingen oxelns, men löven skiljer sig markant mellan arterna genom att rönnen har små, sågtandade och parbladiga uddblad på ett enda lövfäste. Oxelns löv liknar ekens, men är mörkare gröna och ludna på undersidan.
Rönnen blir aldrig särskilt stor och är, som Linné skrivit, ”ett träd, som icke blir gammalt”. Den växer snabbt men blir sällan mer än 50-60 år.
Ordet rönn kommer förmodligen från röd (bli röd, rodna-rönna), och kan då syfta på bären eller på lövens klara höstfärger.
Eftersom rönnbären är beska och syrliga konsumeras de sällan av människor. Rönnbären används till rönnbärsgelé och till att krydda brännvin. På grund av den höga halten av vitamin C användes de mot skörbjugg. Rönnbären innehåller även naturliga antioxidanter i form av polyfenoler.
Trädet har sedan gammalt ansetts som heligt i Norden, och kallats ”Tors hjälp” då det ansetts att en gång ha räddat Tor och Loke från att drunkna i en flod. Det omtalas ofta i folksägner och sagor.
(Ur Wikipedia)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
