Beskrivning
Svensk pomologisk plansch ur Svenska Fruktsorter 1923
STOR KASSELRENETT
Frukt från apelträdet
Stor kasselrenett, äpplesort
Äpple är frukten som växer på trädet apel. I Sverige finns två arter av aplar, apel och vildapel. Apel (eller trädgårdsapel) är den odlade art som vi i vardagligt tal kallar för äppelträd. Den vildväxande vildapeln är ganska vanlig i lövskog, skogsbryn och på kulturmark. Frukten är sur och har mest ätits av svin och andra husdjur.
Om fruktsorten
Härkomst:
Träd av denna sort fanns uti en trädgård i Haag redan år 1766. Sorten är först beskriven av Diel år 1801. Sitt namn anses den ha fått efter kurfurste av Hessen-Kassel, som var ivrig fruktodlare.Utbredning:
Förekommer huvudsakligen i Skåne, men även här och där i de övriga södra provinserna; i de mellersta är den sällsynt.Trädets egenskaper:
Trädet växer kraftigt. Blommorna små, slå sent ut. Börjar bära tidigt. Fruktsättningen riklig och jämn. Endast passande för de sydligaste provinserna i varma lägen; måste längre norrut odlas vid spaljé.Mognadstid:
Fram på nyåret.Hållbarhet:
Till juni.Värde:
Mycket hållbar hushållsfrukt, men även god bordsfrukt fram till våren.Denna avbildning:
Utförd efter frukter, skördade vid Ramlösa nära Hälsingborg 1904 och erhållna från herr N.P. Jensen.
(Text från planschbeskrivningen ur Svenska Fruktsorter)
Äppelodling sedan medeltiden
Man tror att äppelodling kom till Sverige med klosterväsendet på 1100-talet, då munkarna kunde konsten att ympa, vilket var en förutsättning för odling. Frösådd kan också ge god frukt och det var så man i äldre tid förökade sin äppelodling. Ympning var en metod som inte blev allmänt känd förrän under 1800-talets slut.
Äpplen och andra frukter odlades på slott och herrgårdar från 1600-talet. Själva ordet trädgård betyder just en inhägnad med odlade träd. Före 1800-talets mitt och genomförandet av laga skifte, växte äppelträd och körsbärsträd i ängsmarkerna. De flesta äppelträd var uppdragna från kärnsådd eller inflyttade vilda träd med större och bättre frukt. Många torp och gårdar kunde också ha en surapel och kanske en sötapel på gårdsplanen.
Det var alltså först under senare delen av 1800-talet som det blev vanligt att plantera sortäkta fruktträd vid gårdar och torp. Hushållningssällskapen, skollärarna och sockenprästerna spelade här en viktig roll i att sprida växtmaterial och kunskap om ympning och beskärning.
(Ur Matkult.se)
