Beskrivning
Botanisk plansch:
SJÖNÖT, Trapa natans
Nordens Flora 1905 nr. 337
Om växten
Sjönöt, Trapa natans är en ettårig, vattenlevande ört som har en slankig stjälk som kan bli drygt en meter lång. Stjälken är nedsänkt i vattnet och är löst rotad i bottenslammet. Bladen bildar en flytrosett i stjälktoppen, de är blankt mörkgröna och mer eller mindre rutformiga med grovt tandad kant. Undervattensblad kan förekomma men dessa är smala och snart bortvissnande. Bladskaften är uppsvällda, spolformiga samt något luftfyllda och tjänar som flytorgan.
Sjönöt blommar i juli. Blommorna sitter enstaka i bladvecken, de är fyrtaliga med fyra foderblad som är en knapp centimeter långa och fyra vita kronblad som är liklånga med fodret. Blomman har fyra ståndare och ett stift som har ett huvudlikt märke. Fruktämnet är halvt undersittande och frukten är en nötliknande stenfrukt som kan bli en till två centimeter lång och som har fyra hornlika tornar som utgår från mitten av frukten. Utskotten är bildade av foderbladen vilka tillväxer och blir hårda med tiden. Sjönöt är variabel i frukternas utseende och flera varieteter har urskiljts.
Sjönöt förekommer ibland odlad i dammar och större akvarier. Frukterna är ätliga.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
