Beskrivning
Botanisk plansch:
SMULTRONKLÖVER, Trifolium fragiferum & HARKLÖVER, T. arvense & GULLKLÖVER, T. aureum
Nordens Flora 1905 nr. 329
Om växten
Smultronklöver
Smultronklöver, Trifolium fragiferum (här Blåsklöver) är en flerårig, kal ört med krypande, rotslående stjälkar. Bladen är långskaftade och de tre småbladen är elliptiska eller omvänt äggrunda med fint sågad kant. Småbladens sidonerver är vanligen grova och något bakåtböjda i ytterkanten. Stiplerna är jämnt avsmalnande och långt uddspetsade.
Smultronklöver blommar i juli-augusti. Blomhuvudena är små och runda, de sitter på långa skaft från bladvecken och har hinnaktiga stödblad vid basen. Kronan är vit, eller vanligen rödlätt, och blir efterhand blekröd. Fodren är nätådriga och håriga, de tillväxer i frukt och blir starkt uppblåsta, något genomskinliga och bildar en bollformad, gråbrun fruktställning. Frukten är en liten balja som sitter helt innesluten i fodret, den innehåller vanligen två, ibland fläckiga, frön.
Denna växt är mest lik vitklöver (T. repens), men den senare har kala foder som inte blir uppblåsta i frukt.
(Ur Den virtuella floran)
Harklöver
Harklöver, Trifolium arvense är en ettårig, mjukt hårig ört med upprätt och vanligen rikt grenig stjälk som kan bli upp till tre decimeter hög. Bladen är trefingrade med avlånga småblad. Harklöver blommar från juni till augusti. Kronan är rosa eller vit.
Harklöver känns igen på de gråludna, ofta rödlätta, avlånga blomhuvudena och den kan knappast förväxlas med de andra klövrarna (Trifolium).
Artnamnet arvense kommer av latinets arvum (åker) och syftar på att den ibland växer som åkerogräs. Det äldre svenska namnet harväppling har också använts på harsyra (Oxalis acetosella).
(Ur Den virtuella floran)
Gullklöver
Gullklöver, Trifolium aureum (här T. agrarium) är en tvåårig ört som kan bli upp till tre decimeter hög. Stjälkarna är upprätta, tilltryckt håriga och ofta rikt greniga. Bladen har smalt elliptiska småblad som alla är oskaftade och bredast på mitten. Blomhuvudena är täta och mångblommiga och den guldgula kronan har fårat segel. Efter blomningen antar kronan en blekbrun färg.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
