Beskrivning
Botanisk plansch:
VILDTULPAN, Tulipa sylvestris
Nordens Flora 1905 nr. 383
Om växten
Vildtulpan är en flerårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög och som oftast växer i stora bestånd. Löken är ganska liten, omkring två centimeter lång, men kan skicka ut en lång underjordisk utlöpare i vars spets en ny lök bildas. Den har små smala blad som är få och grågröna, ofta med rödaktiga kanter. Vildtulpan blommar i maj-juni med en stor klargul blomma som sitter i toppen av stjälken. Knopparna är lutande men reser sig upp vid blomningen. Blommorna är fem till sex centimeter breda med spetsiga, klargula kalkblad som är grön- eller rödaktiga på utsidan. Ståndarsträngarna är ganska breda och håriga vid basen.
Vildtulpan hör hemma i Sydeuropa och Nordafrika men har odlats i hela Europa sedan 1600-talet. Redan på 1700-talet var den känd som naturaliserad i Sverige. Det är en vacker växt men kanske inte lämplig att odla i trädgårdar eftersom den kan vara kinkig med växtplatsen och blommar sällan om den inte trivs. Istället sprider den sig ofta aggressivt med sina utlöpare, bildar mattor av jordblad och kan visa sig vara svårutrotad.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
