Beskrivning
Antik botanisk plansch
Om växten
Tusensköna. ”Wisar sin blomma så snart Snön går bort, och blomstrar sedan hela året. Bladen äro tämmeligen saftfulle, och hafwa ingen obehagelig smak; men lämnas likwäl af kreaturen, kan hända af den orsaken at de ligga så tät åt marken, at de swårt åtkommas. I grönkål och til stufning kunna de gärna anwändas. I Trägårdar har man flere förändringar deraf, dubbla, köttfärgade, mörkröda, med pipig, utbredd frans o. s. w.”
(Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius, 1806
Tusensköna är en lågväxt, flerårig ört. Stjälken kan bli drygt en decimeter hög och är bladlös. Bladen är spatellika med ett avsmalnande bladskaft och en grunt naggsågad bladskiva, de sitter i en basal bladrosett som ofta är tätt tryckt mot marken. Tusensköna kan blomma under nästan hela året, men dess rikligaste blomning sker under försommaren. Blomkorgen sitter alltså ensam i toppen av stjälken och är ungefär två centimeter bred, något plattad med två rader av örtartade holkfjäll och vita eller rosatonade strålblommor i flera rader.
Diskblommorna är gula. Frukten är millimeterlång, starkt plattad och har varken pensel eller fjäll. Arten sprider sig lätt och förökar sig också med nya skott från den krypande jordstammen.
Tusensköna är mycket karaktäristisk med sina vita eller rödlätta strålblommor och bladlösa stjälk. Den kan inte förväxlas med andra arter.
(Ur Den virtuella floran)
Mer om blomman
Den odlas därmed ofta i rabatter eller som kantväxt. Odlade former av tusensköna kan ha fyllda korgar med enbart strålblommor, eller med strålblommor som är mörkare röda.
Etymologi.
Artnamnet perennis betyder alltså flerårig. Det svenska namnet tusensköna användes förr på fler andra svenska växter, bland annat på den art som numera kallas nysört (Achillea ptarmica). Bellis är artens vetenskapliga släktnamn men man har även ofta kallat den pytter i äldre svensk litteratur.
(Källa: Den virtuella floran)
