Beskrivning
Botanisk plansch:
ÄRTVICKER, Vicia pisiformis
Nordens Flora 1922 nr. 623
Om växten
Ärtvicker, Vicia pisiformis är en storväxt, flerårig ört med långa, ganska grova stjälkar som klänger i omgivande vegetation. Bladen är stora, upp till tre decimeter långa, parbladiga med tre till fem par stora och brett äggrunda småblad och ett toppställt grenigt klänge. Det nedersta paret småblad fäster mycket nära stjälken och döljer delvis de tandade stiplerna.
Ärtvicker blommar i juli, blommorna är blekgula, omkring en centimeter långa och sitter i långskaftade klasar från bladvecken. Baljorna är kala, tre till fyra centimeter långa och blir ljusbruna vid mognaden.
Ärtvicker är den största av de svenska vickrarna (Vicia), de stora gulaktiga blommorna och de stora bladen med få par mycket breda småblad är karaktäristiska för arten. Vegetativt kan den förväxlas med buskvicker (V. dumetorum), som dock har nedersta paret småblad på kort avstånd från stjälken. I blom skiljs buskvicker genast genom sina violetta blommor.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
