Beskrivning
Botanisk plansch:
LUDDVICKER, Vicia villosa & KRÅKVICKER, Vicia gracca
Nordens Flora 1905 nr. 318
Om växten
Luddvicker, Vicia villosa är en ett- till tvåårig ört med vek, utspärrat hårig stjälk som kan bli en och en halv meter lång. Bladen är också mjukhåriga och har sju till tio par småblad och ett grenigt klänge. Luddvicker blommar från juni till augusti med blåvioletta blommor, de sitter i skaftade mångblommiga klasar som ser ludna ut av den mjuka utstående behåringen. Kronan är blåviolett med ljusviolett segel och vingar, seglet är kort, ungefär hälften så långt som sitt skaft. Fodret har oftast långa flikar som är längre än foderröret.
(Ur Den virtuella floran)
Kråkvicker, Vicia gracca är en flerårig ört med vek, tilltryckt hårig stjälk som kan bli en meter lång. Bladen är parbladiga med många småblad och grenigt klänge, småbladen är lansettlika och otydligt ådrade. Stiplerna är hela. Kråkvicker blommar från juni till augusti med blåvioletta blommor som sitter i rikblommiga långskaftade klasar från bladvecken. Kronan är ganska smal och har ett kort segel som är liklångt med skaftet. Fruktbaljorna är mörkbruna.
Kråkvicker känns igen på sina veka stjälkar och mörkt blåvioletta blommor i mångblommiga klasar.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
