Beskrivning
Botanisk plansch:
MISTEL, Viscum album
Nordens Flora 1922 nr. 363
Om växten
Mistel, Viscum album är Sveriges enda trädlevande parasit. Den är regelbundet gaffelgrenig och exemplaren blir med tiden stora och klotformiga med en diameter av ungefär en meter. Bladen är motsatta och vintergröna, blommorna är insektspollinerade, oansenliga och sitter gyttrade i grenvinklarna. Misteln har skilda han- och honexemplar och de vita saftiga bären bildas endast på de honliga exemplaren.
Mistelns frukter äts av fåglar, till exempel dubbeltrast (Turdus viscivorus) och fröna passerar ut med spillningen. Eftersom fruktköttet är klibbigt och segt bildas långa strängar som fastnar vid tunna kvistar där fröna kan gro. Den unga plantan skickar ut två fästskivor och bildar sedan ett sugorgan (haustorium) som den ansluter till trädets ledningsvävnad. På så sätt kan misteln ta näring ur trädet, men den har även egen fotosyntes och är egentligen en halvparasit. Misteln kan vara svår att upptäcka i trädkronorna, men eftersom de är vintergröna är de mycket lättare att hitta under vintern.
Misteln i kulturen
Asaguden Balder skall enligt sagan ha blivit dödad av en mistelpil sedan allt annat i världen avkrävts löfte att inte skada honom. Förr ansåg man den besitta magiska egenskaper och man hängde upp mistlar i huset som skydd mot ont i allmänhet och vådeld i synnerhet. Seden att kyssas under en mistel kommer från England där den är känd sedan 1700-talet. Mistel är Västmanlands landskapsblomma.
(Ur Den virtuella floran)
Nordens Flora
Lindman avlade 1874 studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk och studerade därefter botanik och zoologi vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1878, docent 1884 och disputerade för filosofie doktorsgraden 1886.
Han blev lektor i naturaliehistoria och fysik vid Norra Latinläroverket i Stockholm 1887 och intendent och professor vid Naturhistoriska riksmuseets i Stockholm botaniska avdelning vid 1905.
Lindman utgav Bilder ur Nordens flora med första upplagan 1901-1905, baserat på de gamla kopparplåtarna till Johan Wilhelm Palmstruchs Svensk Botanik. Till andra upplagan (1917) gjorde Lindman själv 144 nya bilder. Svensk botanisk plansch.
Efter forskningsresor i Sydamerika utgav Lindman Vegetationen i Rio Grande do Sul (1900). Han utgav också en Lärobok i botanik (1904) och Svensk fanerogamflora (1918). Han upptäckte många tidigare upptäckta växtarter och var författare till en mängd vetenskapliga artiklar.
