Beskrivning
Pomologisk plansch ur Svenska Fruktsorter 1923
WENNSTRÖMS PÄRON
Wennströms päron är en päronsort, uppkallad efter trädgårdsmästaren Johan Peter Wennström (1802-1891).
Man kallade ursprungligen päronsorten för Carmeliterpäron. Wennström själv använde det namnet. Han lämnade in päronsorten till Axel Pihl under en trädgårdsutställning och ändrade då namnet till Wennströmspäron. Man odlade denna päronsort från år 1868. Wennström själv gav sorten till Experimentalfältet i Stockholm, där päronet man sedan alltså började odla den.
Johan Wennström fick goda lovord för päronsorten. Päronsorten finns bevarad vid Linnés Hammarby utanför Uppsala.
(Ur Wikipedia)
Om trädet
Päronträdet är ett träd med en slank krona. Stammen är rak och genomgående ända till toppen. Huvudgrenarna är först upprätta, men senare mer vågräta. Barken är först mörkbrun och slät. Senare blir den grå med sprickor för att slutligen bli djupt uppsprucken i fyrkanter.
Unga ännu inte fruktbärande plantor och vildskott har ofta långa tornar. Knopparna är kägelformade, bruna och hårlösa. Blomsterknopparna sitter på vridna kortskott och är mer avrundade. Bladen har längre stjälkar än äpple och är runda till elliptiska med en fint sågtandad kant och ganska kort spets. Översidan är blankt mörkgrön, men undersidan är ljust grågrön. Blommorna är samlade i flockar och är vita med svag doft och blommar i maj. Ståndarknapparna är klart röda.
Frukterna är runda till päronformade. Fröna mognar och gror villigt.
(Ur Wikipedia)
Päronets historia
Päron har förmodligen odlats lika länge som äppelträdet och fanns i Grekland redan 1 000 år f. Kr. Under medeltiden odlade man päron i Sverige, och på 1700-talet hade man många sorter, t.ex. bergamott och augustipäron. Gammalt är också gråpäronet med tjockt, strävt skal och sött, saftigt fruktkött, likaså det nu sällan förekommande grännapäronet, som Per Brahe uppges ha infört från Tyskland.
(Wikipedia, se länk ovan)
